Caspers historia


originalspråk: Svenska

Casper, Milstolpen´s French Red Stonefly,
en långhårig Akita, född 30 november 2005

CasperJag tog över Casper, som kom till vår familj när han var ca 4 månader. En riktig vilde. Jag visste inte då vad Akita var för typ av ras, hade aldrig sett eller hört talas om rasen. Men det fick jag snabbt höra av andra att det var en mycket farlig hund, om man inte fostrade den efter alla konstens regler, bla bla…

Jag hade egna teorier om fostran, så jag tillämpade dessa istället. OK, jag fick erkänna att Casper var tuff som valp och ville gärna ta över rollen som ledare. Om jag själv får säga det så lyckades jag mycket bra med Caspers fostran. Casper var jämt med mig, även på jobbet. Där kunde han ligga på gården eller på mitt kontor.

Caspers första sommar med oss var varm, så vi var ofta ute och badade i havet. Varje morgon och kväll var vi hos vår häst vid havet och där sprang Casper bland hästarna, som han kom bra överens med. Casper älskade det livet. På grund av alla baden så torkade aldrig pälsen under svansen och Casper fick ”HOT-SPOT”. Det blev medicinering och omplåstring. Men vi fick inte röra honom under svansen. Han var jättearg, morrade och nästan högg efter våra händer. Veterinären rådde oss att kastrera honom då vi ändå inte skulle ha honom till avel eller utställning.
Vid ca nio månaders ålder, kastrerade vi Casper. Jag trodde att det bara skulle vara några små ingrepp, nej det var rena slakten. Ett 15 cm långt sår, ihop snört. Efter några dagar så började såret vara sig och såg infekterat ut. Detta blev början till en långvarig medicinering. Casper var en glad prick efter kastreringen och hade många lekkamrater. Varje dag var vi på ett stort fält där han lekte med hundgänget. Det kunde vara upp till 20-25 hundar i olika storlekar, tikar och hanar. Casper hade förstås speciella favoriter han lekte med. Där kunde vi vara i timmar, han ville aldrig gå hem.
För att slippa lämna bort Casper när vi skulle på semester, vaccinerade vi honom mot rabies januari och februari 2008 (Casper drygt 2 år). Samtidigt fick/hade Casper troligtvis noskvalster. Fram till två års ålder fungerade Casper med nästan alla hundar, där efter blev han aggressiv mot vissa hanhundar, så jag vågade inte släppa honom fri så ofta.

I samband med detta blev han apatisk, ville inte gå ut och kissa eller leka. Jag trodde han var deprimerad då han inte fick springa lös så mycket. Efter besök hos veterinär hösten 2008, fick vi besked att han troligtvis hade borrelia. Åter igen en ny behandling med antibiotika.
Proverna visade låga värden av trombocyter. Här började en lång resa till slutet. Vi gjorde allt för att rädda Casper till ett drägligt liv. Men trots alla insatser och medicineringar lyckades vi inte rädda honom.
I december 2008, tog vi bort mjälten i hopp om att det skulle höja värdet på trombocyterna. Casper var otrolig trots alla behandlingar. Men efter operationen hade han gett upp. Jag fick tvångsmata honom och efter några dagar piggnade han till.

Han var en kämpe.

Efter två stycken benmärgsprov, visade det sig att det fanns bindvävsinlagring (ärr) i benmärgen, vilket försvårade tillverkningen av trombocyter.
Slutligen visade sig att levervärdena var så dåliga, att vi var tvungna att ta ett beslut på Caspers fortsatta liv. Jag ville trots allt få en “second opinion”, så vi åkte till en annan veterinär, där vi fick samma besked som tidigare.

Den 16 mars 2009 fick Casper somna in, med hela familjen samlad omkring sig.

Saknaden är fortfarande enormt stor, ett år efter och jag saknar min kamrat oerhört mycket. Det går faktiskt inte en dag utan att jag fäller en tår över saknaden av Casper.
Orsaken till Caspers sjukdom kan vi bara sia om, men jag tror själv att det kan bero på att han fått fel antibiotika efter kastreringen som triggat igång sjukdomen.
Det kan även bero på Rabiesvaccinationen, då Casper hade noskvalster samtidigt.
Eller så var det Borrelia infektionen.
Det finns inga belägg eller bevis på vad det hela berodde på. Vi kan bara minnas och ta vara på de fina stunderna vi hade med Casper och det var många.

MÅNA, Caspers matte och kamrat

One Response to “Caspers historia”

  1. 21 December, 2012 at 16:28 #

    Så tragiskt det blev för Casper:( Men ändå Måna & Sofie, ett sånt underbart, kärleksfyllt, bra hundliv det blev för Casper, om än tyvärr alldeles för kort… Men ni har varit med om honom och han glöms ju aldrig bort❤ kramar till er

Leave a Reply

Push reply on main post, or reply on a comment